Pontus och amerikanerna

Till icke Facebookanvändare:

Lite bilder från klättrinstrippen!

http://www.facebook.com/album.php?aid=165939&id=761388914&l=9b1e8d54fd

Mission Gorge i lördags, San Diegos backyard, bara 15 minuters bilfärd från SDSU, men helt underbart! Vill mer!



Kommer lägga upp lite mer bilder på facebook snart så jag kan göra en länk dit sen!

Jag FÖRSÖKER att hålla den här bloggen hyfsat fri från allt för mycket puttinuttigull, men dagens post kallar för ett undantag.



Kakor från andra sidan Atlanten från finaste Lina :D

Tror förresten inte på att de är "ganska nyttiga ändå", är dömd att bli tjock här!

I början av min vistelse här tänkte jag många gånger att man upphör verkligen aldrig att förvånas. Allt är så stort, allt är så extremt, folk gör så si, det gör man ju inte hemma i Sverige, folk gör så, det har jag inte sett någon göra förut.

Nu känns det ändock som att den här kaskaden av intryck har börjat stagnera en smula, men beror det på att det inte finns något att förvånas över längre?

Självklart finns det tokmycket grejer kvar att förvånas över, men det slog mig häromdagen när jag gick runt i min Hollister-Tshirt, mina Hurley-shorts och mina Vans-skor att man har ändå formats av kulturen här utan att direkt tänka på det. Det skulle nog mycket till för att jag bara skulle gå runt i linne på gymmet hemma i Sverige, eller gå runt i tofflor eller skor inomhus skulle jag ju aldrig få för mig att göra, eller hälsa på varenda känd eller okänd människa med "Hej, hur mår du?".

Nu när man dessutom varit på semester från San Diego (nästan semester från semestern) blir det på något sätt ännu mer påtagligt att man har gjort sig lite hemmastadd här. När vi kom tillbaka från Las Vegas och Grand Canyon efter 100 mils bilfärd tänkte man ju ändå "Aah, skönt att komma hem". Det finns fortfarande en hel del grejer jag stör mig på här, saker som fungerar så mycket bättre i Sverige och som får mig att tänka att USA är ett grymt coolt land, men jag skulle nog inte vilja bosätta mig här. Men hade det inte varit för att det börjar dyka upp allt mer och mer saker hemma i Sverige som man börjar längta efter tror jag ändå inte att jag hade haft några problem med att stanna kvar här, för anpassa sig, det gör man, vare sig man vill eller inte.

Hur hälsar vi förresten på varandra hemma i Sverige? Inte frasmässigt alltså, men gällande handslag och så, inte artiga släkthandslag alltså utan mer vänner emellan. Det känns som att man alltid gör lite olika, finns ingen standard. Det enda som gäller här är en klatsch med fingrarna och en fist bump på det, gör vi kanske i Sverige med, men här gör man det alltid, gillar det, blir aldrig några oklarheter.

Får väl sluta upp med allt sånthär när jag kommer hem, men i knappt sex veckor till ska jag fortsätta låtsas vara amerikan!

Nu blir det hämtpizza och två liter cola framför någon schysst infomercial på TVn, kanske några Buds på det med...





(SKOJA!)

Spanjorerna hade lite gratisgäster så Alex passade på att få sig en gratisklippning!



Hade inte testat att käka jello än så jag och Mark handlade lite och tog som efterrätt en kväll, det var mest äckligt...



Så, ja... vi lekte mest med det.

Annars ganska så chill, bara två prov kvar innan final exams, kanske dags att pallra sig till gymmet och försöka återfå pre-Spring Breakformen?

Ska fundera på saken.

Här kommer en liten (eller hyfsat rejäl) bilduppdatering från spring break. 23e mars kom Lina hit så efter att ha visat henne runt lite här följde vi med Rille och Martin på road trip till Las Vegas och Grand Canyon, sen toppade vi det med lite strandsemester i Pacific Beach här i San Diego.

Helt Underbart!


Road trip mot Vegas!


Mycket kul fanns det att ta kort på från bilen.


Framme! Vegas!


Chillar lite vid Bellagio, lite svårt att få bra bilder på fontänshowerna dock, galet mycket folk då.


Men typ såhär kunde det se ut!


Hotellet New York New York som låg mittemot vårt hotell har en ganska schysst bergochdalbana som Lina
bävade en smuuuula inför att åka. Fallskärmshopp och så går ju bra, men det här var visst mycket värre.
Efter en gnutta övertalning tog hon dock mod till sig och åkte, stolt över henne ;)


Hajakvariet i Mandalay bay, vackert!


Vårt hotell, Excalibur, finns inga hotell som ser normala ut i Las Vegas...


Inte heller Stratosphere direkt, 250-300nåting meter högt!


Ger en hyfsat trevlig vy dock, helt galen utsikt!


Och när man ändå är inne på vyer... nästa anhalt, Grand Canyon!


Fanns gott om möjligheter till nya potentiella facebookprofilbilder...


Som sagt!


Liiiten Lina


Helt klart en plats på jorden som man kan bli lite filosofisk på.


Efter 100 mils bildfärd och Rille och Martin åkt hem blev det dags för lite underbart skön semester
i Pacific Beach.


Frukost på Kono's. 5/5 toasters på alla sätt och vis.


Sea World får man ju inte missa i San Diego, Shamu Show!


En av de fulare fiskar jag skådat.


"Lina luktar på blommor" blev någon form av tema på en hel del bilder :)


Bara däcka på stranden, inte helt fel.


Posa på stranden är också kul!


Och på piren =)


Som sagt! Ett par dagar till där hade man inte dött av!

Får räcka för tillfället! Kommer väl lite på facebook snart också!

Och en vardag i San Diego är väl inte fy skam, men Lina åkte hem i söndags, det är en alltför stor tvätthög här och prov har vi nu i veckan med så en smula dävet är det.

Men utöver det har spring break varit helt fantastiskt och underbart och en lite fetare uppdatering kommer snart!


Semester i Pacific Beach, hade kunnat stanna där en dag eller 1000 till